I need a hug...

...and ice cream.

Nu har han åkt. Grät inte på flygplatsen, men så fort jag klev in på rummet började tårarna forsa. Kom hem för drygt en timma sen och har gråtit konstant sen dess. Kan någon förklara för mig hur man kan känna så här för någon man bara känt i drygt tre månader? Lovade även mig själv att inte få känslor för någon i Australien för att jag visste hur jobbigt det skulle bli när någon av oss var tvungen att åka hem. Rummet luktar Christoffer och alla saker påminner mig om honom. Hur fan ska jag kunna sova när sängen luktar som honom? Vill ha min gulliga zuko eller Celine att krama om och gosa med. Hemlängtan så det bara skriker om det. Tanken på att inte få krama om honom eller ha någon som håller om mig när jag ska sova får mig att vilja lägga mig ner här på golvet och bara försvinna. Ingen som kliar mig på ryggen när jag inte kan sova etc. Orkar inte! Ska sova i en av han t-shirts han lämnade här inatt. Lär ju inte göra saker och ting lättare, men ändå. Kände mig trygg med honom. 
Visste att han skulle åka hem rätt snart när jag började träffa honom, men då hade jag såklart inte några starka känslor för honom. Tänkte faktiskt sluta träffa honom efter ett tag för att jag inte ville få starka känslor för någon, men nej jag fortsatte träffa honom. Jag hade kanske kunnat rädda mig själv lite om jag hade slutat träffa honom. Ångrar absolut inte att jag fortsatte träffa honom. Haft jätteroligt ihop med honom och lärt känna en grymt fin människa. Men det gör så ont nu. Att veta att jag inte får se honom förrän tidigast i sommar får mig att må skit rent ut sagt.
Fan...
Så mår jag just nu
Juste, gjorde den här fina saken igår



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0